Fadder – en relation att växa i

Vad uppgiften innebär

En fadder kan vara ett stöd under uppväxten, be för barnet och hjälpa barnet att förstå sitt dop. Svenska kyrkan anger att faddern ska vara döpt i en kristen kyrka, men inte behöver vara medlem i Svenska kyrkan. Familjen väljer om barnet ska ha en, flera eller ingen fadder.

Fadder och gudförälder är olika ord för samma roll i den här traditionen. Fadderskapet medför inte i sig att personen ska ta över omsorgen om föräldrarna dör. Uppdraget handlar här om dopet och den fortsatta relationen.

Samtalet innan någon svarar ja

Vårt förslag är att föräldrar och tilltänkt fadder pratar om förväntningarna i förväg. Det går att ha en nära relation och ändå behöva fundera över den kyrkliga uppgiften. Ge utrymme för ett ärligt svar.

Fråga vad som är möjligt över tid. En person som bor långt bort kan behöva andra former för kontakt. Den som är osäker på sin egen tro kan vilja träffa prästen och prata om vad det skulle innebära att vara fadder.

• Hur vill vi att kontakten med barnet ska se ut?
• Hur tänker vi kring bön, tro och frågor om Gud?
• Vad kan vi lova utan att ta på oss mer än vi kan hålla?

Före och under dopet

Faddern kan exempelvis läsa en text, bära barnet eller medverka vid ljuständningen. Uppgifterna bestäms tillsammans med familjen och prästen. Be att få veta var du ska stå, vad du ska göra och vem som hjälper dig när det är dags.

Om du vill be en egen bön kan du börja med tre tankar: tack för barnet, en önskan om trygghet och en bön om hjälp att själv visa omsorg. Det är ett skrivförslag; den slutliga bönen behöver förankras med prästen.

En liten plan för åren som kommer

Tänk hellre i återkommande närvaro än i stora löften. Välj en sak du kan hålla fast vid och låt relationen förändras när barnet växer. Barnets egna frågor och gränser behöver få mer plats med tiden.

Här är Dopet.se:s förslag att anpassa efter familjen. De är frivilliga idéer, inte krav för fadderskapet.

• Det första året: skriv ett kort om något du minns från dopdagen.
• När barnet börjar fråga: titta på ett foto och berätta vad som hände.
• I skolåldern: erbjud en enkel utflykt eller ett samtal där barnet får välja ämne.
• Senare: fråga om barnet vill tala om tro, tvivel och sådant som känns viktigt.

Spara omtanken, inte en prestationslista

Ett dopbrev kan ge barnet något personligt att återvända till. Beskriv vad du hoppas bidra med och lämna plats för den person barnet kommer att bli. En relation behöver inte mätas i antal presenter.

Anteckna överenskommelser i Vår dopbok och bestäm själva vad som ska delas. Uppdraget behöver få vara mänskligt: en närvaro som kan fortsätta även när livet inte följer planen.